Vet inte riktigt var jag ska börja…det har hänt så mycket…även om jag här – har valt att vara helt tyst…
Det var länge sedan det klumpade sig i halsen och en tår tilläts rulla nedför min kind. Men – när jag ser dottern min briljera, av lycka explodera och uttrycka den fallenhet hon för dansen väl konsumerar – då får jag kämpa för att hålla tillbaka tårarna.
Det var en trött liten tjej som jag plockade upp ur sängen på den tidiga morgonen i lördags. Vi satte oss i bilen och styrde mot Örebro. Denna stad som jag tidigare knappt kunde placera på kartan men som jag nu av den ena eller andra outgrundliga anledningen besöker gång på gång på gång och detta var säkerligen inte sista gången.
En distriktstävling i Discodans för dottern var upphov till vår resa. Tävlingsinstinkt och dragning till glitter och stass verkar ligga i generna.
Efter tävlingen drog vi ett stråk på stan innan vi checkade in på hotellet. Ett rum högst upp i byggnaden, nyligen renoverat och av extra rymlig typ var till bådas belåtenhet. Avsaknaden av förväntad minibar utmanade dock kreativiteten – det slutade med en påse hängande utanför fönstret för burken med kvarg.
Ett restaurangbesök med grekisk ton och en lugn tjejkväll på rummet framför premiären av Gladiatorerna fick avsluta vår långa dag. Hoppas innerligt på att kommande utmanare håller en högre klass – för detta var enligt oss båda varken imponerande eller särskilt bra..
Tuppen, dottern och jag var först vid frukostbuffén för att rivstarta ännu en dag. Checkade ut och startade bilen med nosen fortsatt vänd mot storstan. Ett möte med mitt tävlingsteam var högsta prioritet och målet på kartan för denna dag. Vi träffades på kontoret tillika lagret för de kosttillskott som jag brukar varje dag, vägg i vägg med gymmet som gör vilken atlet som helst göra-glad.
Ett informationsmöte lett av han som vet hur allt från uttagningar, bedömningar och tävlingar verkligen går till. En frågestund och provsmakning av nästa generations proteinbar avrundades med ett träningspass i gymmet.
Bockar och bugar inför förtroendet jag har fått att vara en del av och verka för detta genuint sunda företag – på stabilt dundrande framfart..
Två dietande och nytränade själar fångades på bild. Både Lasse Fairing och jag har nu blotta tolv dagarna kvar till scenen i Alingsås där slaget om Skandinavien ska utspelas ännu ett år..