Kan inte förstå hur ni står ut, hur ni planerar och agerar eller för den delen er utveckling eskalerar – i ett utrymme där det knappt finns rum att andas..
Gjorde ett kort besök på gymmet efter arbetets slut med utstämplade övertidstimmar inkluderade igår. Klockan var strax före sju på tidiga kvällen, luften var frisk ute och himlens färgskiftning vittnade om att det varit en solig och vacker vårdag. Väl innanför gymmets väggar gick jag rakt in den svettiga vägg av tränande motionärer som cirkulerade bland utrustningen. Bortskämd här började uppleva klaustrofobiska känslor med ens och lämnade efter de nödvändiga minuter som mitt ärende tog, i forcerat anspråk, med en stor lättnad…
Smyger tacksamt upp i ottan och gör mig i ordning för att möta ännu en vacker dag. I bilen på väg in till stan sveper jag denna nyutgåva av prestationshöjande PWO. Väl framme drar jag mitt kort i kortläsaren till gymmets dörr, minuten efter att larmet slagits av och drar ett stort andetag. På blotta timmen har jag fått gjort allt som jag planerat, bör och ska..
Det fanns en tid i mina tonår då en lika stor anledning som resultat, var av social art, till att gymmet besöka. Men, den tiden inser jag är sedan länge förbi. Jag går nu enbart till gymmet för att hämta kraft rent mentalt, utveckla min styrka och slå mina kommande resultat och det skulle helt enkelt inte på kvällstid fungera lika bra..